Hur kommer det sig att vi samlar på saker istället för minnen. Först och främst så ska jag väl säga att jag inte är helt perfekt när det gäller det här med att samla på saker. Samlar själv på en hel det saker och det som tar upp mest plats är mina anteckningsböcker och pennor. Då detta är något som jag verkligen tycker om så kommer jag att fortsätta samla på dessa saker. Detta gör att jag har lite väl mycket skräp som någon skulle kalla det medan jag kallar det en del av mig. Så dessa saker kommer att varar kvar då det är något som jag inte kan var utan. Även om samlandet har minskat den sista tiden så kommer det ändå finnas en anteckningsbok inom en armlängds avstånd då det underlättar min vardag.

Dessa anteckningsböcker är ju saker samtidigt som det är minnen så detta gör att jag kan försvara mitt samlande på något sätt för mig själv. Samtidigt som om jag inte tycker om att ha en massa saker liggande överalt så kan jag inte var utan dessa böcker. Klart är att man skulle kunnas använda sig av någon app istället till mobilen men då detta gör att man blir tvungen att ha med sig mobilen överalt och det är något som jag inte har då jag vill kunna vara helt för mig själv ibland utan att behöva vara nåbar. Denna frihet som det innebär att inte har mobilen med mig är mer värd för mig en den möjliga enkelhet som det medför att ha allt samlat i mobilen. Visserligen så älskar jag Evernote och vad det gör för mig i vardagen. Men det väger ändå inte upp den friheten man får utan att ha mobilen med sig.

Åter till den första meningen.

Varför samlar vi inte på minnen istället för saker.

Saker är väldigt enkelt att samla på då det bara är att springa till en affär och införskaffa just den där saken. Minnen andra sidan är lite värre att samla på då det kan krävas mer av oss som personer. Då vi i värsta fall kan bli tvungna att gå utan för hemmets trygga vrå. Medan saker kan vi beställa på nätet och få levererad till dörren. Men ett minnen kräver oftast att vi lämnar hemmets trycka vrå för att uppleva något nytt som vi inte är så säkra på. Detta gör att vi blir osäkra och inte vågar gör det som vi verkligen vill göra. Även om det inte rör sig om att åka till andra sidan jorden för att klättra i det där berget eller hoppa fallskärm. Så kräver det ändå en hel del av oss och då vi är lata i naturen så kommer vi ha svårt att se vad vi kan få ut av att göra just dessa aktiviteter. Vad får vi då ut av dessa aktiviteter mer en bara en glädje med att vi har lyckas med dom. Vi får med största säkerhet träffa nya människor och det är kan vara jobbigt för många då dessa människor inte pratar samma språk som vi gör vilket i sin tur leder till en osäkerhet då vi blir rädda då vi inte vet hur vi ska kommunicera. Även om vi kan ett eller ett par andra språk så är det inte säkert att vi vågar att prata bara för att vi kan förstå språket. Vi är rädda för att vårt uttal ska vara så dåligt att dom inte kan förstå vad vi säger. Detta är ju ett lite extremt exempel men den ligger ändå en hel del i det för att vi ska våga göra de sakerna som vi verkligen brinner för så kan det vara så att vi blir tvungen att sätta oss själva i en situation som vi inte alltid har full kontroll över och detta är skrämmande. Även om vi har full kontroll över själva klättringen men vägen till den är det som ställer till det.

Även om det inte rör sig av någon form av resa till andra sidan jorden så är det ibland svårt att skapa minnen på hemma plan. Då det kräver en helt annan form av koncentration då det medför helt andra hinder. Även om dessa hinder är enklare att lösa en de som kan uppkomma när vi befinner oss på andra sidan jorden även om hindret i sig själv är av exakt samma art. Om jag bara skulle ta hon här hemma som ett exempel så lider hon av fibromyalgia som är en sjukdom medför konstant smärta i kroppen. Detta gör att vi måste planera en hel del innan vi åker någonstans även om det nu bara är så att vi ska åka till dottern så kan det betyda att vi inte kommer iväg på grund av hennes värk. Även om vi kommer iväg så kan hon bli liggande ett par dagar efter besöket med enorma smärtor. Detta är ett hinder för oss i våran vardag då vi inte vet hur hon här hemma kommer att må den dagen som vi har planerat att göra något. Visserligen så kan ju jag då åka iväg och träffa dessa personer samtidigt som det är lite jobbigt att förklara att man måste åka hem bara för att hon här hemma är så dålig att hon inte kan gå ut med hundarna.

Så att samla på minnen är inte så alltid så lätt som det låter även om det bara är så enkla minnen som att träffa familjen inte för att minnena med familjen är på något sätt mindre värda en dom andra minnena som man skulle få ifall man reste till andra sidan jorden och klättrade i just det där berget. Om man nu tittar på vad som är enklast att göra så är det att införskaffa sig saker då detta kräver på inget sätt att man lägger någon som helst energi på att något annat än själva jakten på just den där saken som man nu är på jakt efter.